MFF inledde matchen i ett högt tempo och skapade direkt några farliga målchanser genom ett piggt och offensivt bortaspel. Hemmalaget slog inledningsvis mest långbollar upp mot David Accam och Alvaro Santos. Långbollar som MFF:s backlinje enkelt kunde försvara sig mot.
Efter dryga kvarten tog Helsingborgs IF över matchen allt mer, stundtals var MFF:s backlinje satt under stark press av bortalagets anfallsduo David Accam och Alvaro Santos.
Men mitt i den stora hemma dominansen, så tog MFF ledningen med 0-1 genom Guillermo Molins på straff i den 18.e minuten. Straffen föranleddes av att Magnus Eriksson blivit omkullvräkt i hemmalagets straffområde. Efter MFF:s ledningsmål så kom hemmalagets stora dominans av sig. Hemmalaget skapade dock några heta målchanser mot Robin Olsen i MFF målet.
Hemmalaget vann den första halvleken relativt stort gällande bollinnehavet. MFF hade stundtals svårt att kontrollera Helsingborgs offensiva spel. MFF fick istället ställa in sig på att kontra och när de väl gjorde det så kom de snabbt via pigga Emil Forsberg och Simon Thern.
Andra halvleken hann knappt starta innan MFF satte hög press på Helsingborgs backlinje genom ett tungt anfallsspel. MFF visade inledningsvis upp ett snabbt och effektivt passningsspel. MFF passade även på att göra ett byte i paus, ut gick Markus Halsti och in kom Amin Nazari.
Med halvtimmen kvar att spela började hemmalaget trycka på för en kvittering. Det var stundtals bara ett lag på plan. Hemmalaget visade prov på en fin offensiv fotboll. Emellanåt var det spel mot ett mål.
I den 77.e minuten kom Guillermo Molins alldeles ensam med Pär Hansson i Helsningsborgsmålet, Molins valde att skottfinta och fick ner Hansson i gräset, Molins fick tyvärr bollen alldeles för långt ifrån sig i själva avslutet och bollen går i stolpen.
Trots hemmalagets forcering under slutminuterna så lyckades hemmalaget inte kvittera. Utan att spela bra kunde MFF, genom effektivt anfallsspel, plocka med sig tre poäng tillbaka till Malmö.
Vi fick därmed vår efterlängtade revansch efter den sura förlusten i semifinalen förra veckan och den himmelsblå sången hörs fortfarande på Olympia, långt efter slutsignalen.
Johan Linnar