Calle Palmér var en av de stora spelarna i sin generation. Antalet matcher i den ljusblå tröjan begränsades av en lång utlandskarriär men han gjorde stort avtryck som spelare under sin tid i klubben. För sina insatser i och för Malmö FF utsåga han år 1970 till hedersledamot i föreningen.
Hans allsvenska debut kom 1949 i det hemmaderby mot Helsingborgs IF som inledde den 49 matcher långa förlustfria sviten i Allsvenskan. Han var därefter höger- eller vänsterinner i samtliga matcher i sviten utom en och uppnådde en personlig allsvenska tabellrad under den första sejouren i MFF på 41 vunna matcher, sju oavgjorda och en förlust. Alla dessa tre säsonger slutade med guld för MFF.
Under samma period blev Calle Palmér ordinarie i landslaget. Det blev 14 landskamper och 10 mål innan dåtidens regler om att utlandsproffs inte tilläts representera Sverige avbröt landslagskarriären. Höjdpunkten var VM 1950 i Brasilien där Calle Palmér spelade alla Sveriges matcher och med två avgörande mål var en viktig anledning till att Sverige för första gången blev medaljörer i VM.
Sommaren 1951 fick han den med den tidens mått hisnande summan 150 000 kronor för ett kontrakt med italienska AC Legnano. Trots anbud från större klubbar stannade han i Legnano i sju år innan den italienska karriären avslutades med en säsong i Juventus.
Efter hemkomsten blev det ytterligare tolv matcher i MFF innan den aktiva karriären upphörde. Fotbollsanknytningen upphörde emellertid inte eftersom Calle Palmér berikade Malmöregionens fotbollsintresserade som uppskattad och kunnig skribent, först på Arbetet och sedan i många år på Sydsvenskan.
Vi minns Calle inte bara för hans insatser på planen och i spalterna utan i minst lika hög grad för hans varma personlighet och aldrig sinande humor, egenskaper som präglade honom in i det sista. Saknaden är stor men minnet är ljust.